Vill du vara mina ögon, mina steg ..

Jag tappade vägen … vill du vara mina ögon, mina steg?

Jag undrar hur det är för de människor som har ett normalt antal vägar i sitt liv.
Undra hur det känns, det verkar liksom så mjukt, inramat och tryggt ..
Ja, allt som jag saknar .. tror jag?
– Fast å andra sidan, i nästa andetag så verkar det även jävligt tråkigt,
men ibland önskar jag att jag var mer som dem.

Själv så kör jag runt i en rondell, runt, runt, runt ..
Och där i min vänstersväng så tänker jag på hur alla andra har det,
allt som jag inte har enligt mig själv,
eller så lever jag i en fantasi om hur alla andra har det …
– ja, jag vet inte ..
Men det är i alla fall obeskrivligt jobbigt att jag tycker så, känner så …
– min hjärna exploderar!

Mitt liv har mer eller mindre en väg för varje känsla, varje tanke,
varje andetag och det är så oerhört jobbigt mestadels av tiden.
Tomhetens väg är värst, då finns det ingenting inuti i mig … bara tomhet.
Det går liksom inte att förklara, det är som att försöka förstå sig på universum,
eller vad som händer efter döden – jobbigt, ångest, panik!

Jag är så trött ..

Varför kan jag inte bara slappna av, acceptera och landa?
– Att det är så här det är för mig, det kommer inte komma någon ”ridande prins” som lyfter upp mig och gör så att allt blir så som jag tror och önskar att livet ska vara.
Jag måste inse och få ett avslut på min självdestruktivitet, min vänstersväng.
Men detta livet är ju det ända jag vet, jag vet ju inget annat så därför blir min hjärna överhettad, förvirrad, ledsen, trött … trött!

Alla andra tänker kanske likadant,
de kanske också sitter där och känner samma som jag …
– stackars dem i så fall! Så som jag mår är inget jag önskar någon annan.
Det som inte syns är extra jobbigt, det är ju inte så att man kan se en bruten själ.

Snart orkar jag inte låtsas mer, även om alla ser mig le.
Ett leende är lätt att kasta på, det har blivit som en vana på måfå ..

Tröttheten och den inre stressen är det jobbigaste, kommer på en sekund,
pang .. mitt i huvudet, rakt in i hjärtat, den fyller hela min kropp!
Andas, lugn, det är okej, stoppa dina rusande tankar och fokusera.
Yeah right! – Believe Me, if I could .. I would ..
Precis som när någon säger att allt kommer ordna sig, skärp dig,
ryck upp dig, tänk på de som har det värre .. bla bla bla blaaaah ..

Det viktiga är väl egentligen att jag ska tänka på mig själv, eller?
För om inte jag mår bra, hur ska då de runt omkring mig må bra?
Eller rättare sagt, hur länge ska de behöva se mig låtsas!

Mitt problem är dock att jag vet inte hur jag ska göra för att tänka på mig själv,
hur gör jag då, ja .. jag vet inte!

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s