Hon! – Det eviga mörkret .. – ~ TrashyBlondeMadeInMidsummer ~

– Hon, det eviga mörkret … mitt alter ego … min värsta fiende. Hon slår till vid varje motgång, väntar och lurar som en tiger i vassen, binder mig, drar med mig i hennes planer, övertalar, övertygar, tyglar, håller fast .. ända tills hon lyckas.

Förr hade vi aldrig problem med varandra, vi umgicks och hade trevligt, även om hon kunde vara elak mot mig så förlät jag henne gång på gång, trodde hon var min vän, en jag kunde lita på, en glad och rolig vän som enbart ville mig väl, ända tills hon satte kniven i min rygg. Hon tryckte den längre och längre in, hon vred den sakta men säkert, ända tills den satt fast inuti min kropp, den skar upp mig inifrån sakta men säkert.
– Hon hade besegrat mig!

Hon lurade mig och sa att hon och jag nu var ett och att allt som vi gjorde tillsammans var rätt. Hon trängde sig in i mitt psyke, tog över min kropp, påstod att hon var mitt ända hopp. Hon var en mästare på att bemästra.

Det vassa knivbladet vred sig när jag försökte ta tillbaka det jag en gång hade haft.
Min kropp var nu fylld av det mörkaste blod, det pumpade fortare och fortare genom hela min kropp och psyke. Jag visste om att det inte var rätt men blodet var så tjockt att även om jag hade skurit upp båda mina handleder så hade blodet aldrig tagit sig ut, det fanns inget slut. Hjärtat pumpade och pumpade, till sist orkade jag inte kämpa mer.
– Jag gav upp!

Ärren läkte och hon hade lyckats med sin plan, min vän, mitt alter ego hade nu bytt plats med mig och hon härjade fritt!

När jag ibland tog mig mod och kraft att försöka överta det som hon tagit ifrån mig så viskade hon i mitt öra att det nu bara var hon och jag, att jag inte kunde lita på någon annan, att alla andra ville mig illa, de ville bara förstöra för mig.
De skulle hänga upp mig på ett kors, förnedra mig med sina blickar, smutskasta mig med sina ord, trycka ner mig med sina åsikter, peka på mig och viska till varandra, förlöjliga, undvika mina blickar, reta upp mig med sina skratt, hån. – Hata mig!

Så jag lät henne bestämma, för varför kämpa, varför ens försöka när hon ändå kommer vinna, vinna min själ ..